Spånvägar

Spånvägar

Tankar som syns och de som försvinner

Jag är på strövtåg och stärker benen.Jag tänker på livet och om böcker jag har läst eller vill läsa. Minnen kommer utan att jag vill, de är där utan nåd. När jag kommer hem är de geniala idéerna ofta borta. Men en och annan skärva försöker jag foga samman.

Med Aris Fioretos på Spånvägen

SpånvägarPosted by Udo Sponberg Sat, April 02, 2016 11:07:40
Bild: Udo Sponberg

Mitt på ön, uppe på en sluttning en bit från havets sjörövare och med utsikt över en dal med olivträd och en bukt med skimrande vatten låg Megalo Chora. Etthundraåttio invånare liten, men tillräcklig ansenlig för att bli kallad megalo, stor. Bland de tätt stående husen hittade jag en antipod till the British Museum i London.

I längtan till svalkande vatten vandrade jag i floder av svett. Vägen låg som en död orm framför mig, skrumpnad och het. Ön var Tilos och landet Grekland

Numer går jag i regn, under moln och ibland i sol. Böcker talar till mig. Senast var det Aris Fioretos hyllade roman Mary på P1:s Radioföljetongen.

Året i boken är 1973. En militärdiktatur härskar i Grekland. Mary blir fängslad under en studentockupation och förd till en torr råttfylld fängelseö. Efter tårgas, isolering, elchocker och blod inser Mary att barnet hon bär på …

Skådespelerskan Maria Salah läser, ”under de senaste månaderna har jag gjort allt för att skilja på mig själv och smärtan …”

”… Varje gång jag kommer på mig själv att söka en lösning känner jag mig som en orm i färd med att förtära sig själv.”

Marias röst är spröd och melankolisk. Hon läser i lågt tempo, i bokens rytm, och författarens språk är som fyllig krydda.

Aris Fioretos målar sin text. Handlingen är långsam, men den djupnar och går till botten. Sådana böcker måste prisas. Mycket riktigt vann Mary SR:s romanpris 2016.

Och på Tilos besökte jag världens minsta (tror jag) elefantmuseum. Sedan drack jag retsina och utsikten från Megalo Chora ner mot havet blev vackrare och vackrare. I luften fanns en doft från ängar av timjan. Himlen färgades röd.





  • Comments(2)//blogg.udosponberg.se/#post42

O människa, vad är du?

SpånvägarPosted by Udo Sponberg Tue, March 29, 2016 18:53:43

Bild: Udo Sponberg

Vad är en människa?

En dag gick jag genom en torr skog i södra Frankrike. Jag nådde en höjd strax utanför den lilla provencalska Seillans. Konstnären Ernst Klein bodde i staden en gång, förstod jag snart.

Svaret på min fråga hittade jag inte där och inte senare heller. Däremot såg jag en mystisk staty monterad på en sockel. Eftersom min hjärna fortfarande var blodfylld efter vandringen fortsatte mina fantasier. Jag såg en figur som liknade en varelse från framtiden. Den talade till människosläktet och sa: Världen kan vara förunderligt vacker. Vara rädda om jorden.

Utsikten från Seillans var formidabel. Statyn såg ut över ett pastoralt landskap och längst bort i fonden reste sig en höjdsträckning. Bakom den låg Medelhavet, osynlig för mina ögon, men närvarande i den blå himlen.

För två miljoner år sedan fanns flera olika slags människolika varelser av Homo-släktet. Sapiens har funnits i cirka 200 000 år. Hur lyckades vårt Homo Sapiens bli jordens dominant och klättra längst upp i näringsherarkin? Vad är det med människan?
Läs Yuval Noah Hararis bok Sapiens. En kort historik över mänskligheten och förstå varför – enligt honom. Boken har beröringspunkter med Lasse Bergs teorier i Ut ur Kalahari, men Harari går steget längre och påstår att människans förmåga att skapa abstrakta påfund, såsom religioner, ideologier, tron på penningen, gör Homo Sapiens till ett unikum i naturens värld.

Den lilla statyn i södra Frankrike blev i min hjärna en fiktion. Så kanske ett framtida Homo-släkte ser ut, tänkte jag. När jag hade lugnat mig såg jag vad det var – en dadafigur av Ernst Klein.













  • Comments(0)//blogg.udosponberg.se/#post41

Ny kanal

SpånvägarPosted by Udo Sponberg Thu, March 24, 2016 10:10:02

Spånvägarna finns nu att köpa på Nätverkstan Kulturs sida samladeskrifter.se

Vatten möter land och vågorna häver sig. Längtar vi människor inte till havet? Vi kanske letar efter den hemliga vägen till den eviga oceanen? Författaren har vandrat och låtit tankarna gå. Färden för honom till spetsen på Hindens rev i Vänern och till Kinnekulle i närheten. Han passerar kullarna runt Killarney i Irland och han ser de storslagna glaciärerna på Islands berg. Han har hört klockorna ticka på the British Museum i London. Men i dess antipod, elefantmuseet på den grekiska ön Tilos, står stunden nästan still.

  • Comments(0)//blogg.udosponberg.se/#post40

Blå båt blues

SpånvägarPosted by Udo Sponberg Sat, March 12, 2016 21:33:07
Bild: Udo Sponberg

Ensam båt gnider skrov mot kaj i Lidköping medan Vänern försvinner in i himlen.

En gång letade jag mig ut längs en stenig stig till spetsen på Hindens rev i Vänern. Där ute såg jag kullarna vid Åmål som öar i horisonten. Landtungan på andra sidan vattnet var Hjortens udde.

Det var som om Hinden längtade efter Hjorten och Hjorten efter Hinden men de kunde inte nå varandra, en variant på Väner-blues.
Om hur vinden ven runt Hinden kan du läsa i boken Spånvägar mellan himmel och jord. Nu tillgänglig i en bokhandel nära dig i Lidköping – eller genom att mejla till udo.sponberg@udosponberg.se



  • Comments(0)//blogg.udosponberg.se/#post39

Ur reahögen

SpånvägarPosted by Udo Sponberg Wed, March 09, 2016 18:24:44

Bild: Udo Sponberg

Över sundet syntes husen i Lervik. Det kunde lika gärna vara hennes by, Gyllene Källan. Från långt håll såg det ut på samma sätt. Några lyktor i mörkret, fast i hennes by fanns det ingenting kvar för henne.

Kanske ett fynd, tänkte jag, och tog ett exemplar av Theodor Kallifatides bok Med mina läppars svalka ur högen av reaböcker i bokhandeln.

Jag betalade och passade på att fråga flickan i kassan hur stor upplaga hon trodde att förlaget (Bonniers) lät trycka upp av boken. Hon visste inte och jag var tvungen att erkänna att frågan var omöjlig. Hur kunde hon veta? Men hon trodde:

"Tio- eller femtontusen exemplar."

Jag kunde inte låta bli att klämma ur mig ett kära nån.

Att döma av högarna verkade det bli böcker över. Läser inte folk Kallifatides nuförtiden?

Jag minns de verk han skrev på 1970-talet. Bönder och herrar, Plogen och svärdet, Den sena hemkosten. Jag fastnade för Theodor Kallifatides musikaliska svenska språk med rytm av Grekland. Det var en fin känsla.

Så varför så träigt denna gång?Jag tyckte att hans grekiska emigrantepos i långa stycken var torrt redovisande. Språket saknade melodi. Mera rembetika, Theodor!

















  • Comments(3)//blogg.udosponberg.se/#post38

"Lättläst, inte snabbläst"

SpånvägarPosted by Udo Sponberg Sat, February 13, 2016 11:09:46
Hans Menzing var journalist på Skaraborgs Läns Tidning i 43 år. I dag recenserar han böcker för Skaraborgspressen, nu senast vår bok Spånvägar mellan himmel och jord.
"Det är en välskriven bok med många finurliga funderingar som lockar till leenden och eftertanke. Lättläst, men inte snabbläst. Det finns mycket under ytan i dessa skolresor genom livet."
Även Falköpingstidningen och Västgötabladet publicerade samma recension.
Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus och CDON samt hos utvalda bokhandlare i Skaraborg. Snabbast leverans ombesörjer jag själv – med signering. Beställ genom udo.sponberg@udosponberg.se





  • Comments(0)//blogg.udosponberg.se/#post37

Straffet för övermod

SpånvägarPosted by Udo Sponberg Tue, February 09, 2016 12:02:53
Bild: Udo Sponberg

I mitt kosmos, denna trånga värld, skänker böcker mig tillträde till okända universum. Vilken gåva från alla världens författare!

När jag gick i folkskolan hemma i Tidaholm fanns i samma årskurs en flicka som var strakbent. Hon kunde springa, men haltande. Hon hade haft barnförlamning. Stackars flicka. Men mest dämpade åsynen av henne min känsla av övermod. Vem hade sagt att just jag skulle slippa att bli sjuk?

Sommaren 1944 utbröt en polioepidemi i Newark, USA. Boken Nemesis av Philip Roth beskriver hur barn i New York-förorten får detta mycket smittsamma virus.

Nemesis var hämndens gudinna, dotter till Okeanos, världshavens gud och Nyx, nattens gudinna i den grekiska mytologin. Särskilt straffade Nemisis människor för hybris mot gudarna.

I boken följer Philip Roth den unge ansvarstagande ungdomsledaren Bucky.

Det en känslig skildring av en ung mans kamp med sig själv under ett par heta månader i det sanka Newark.

Jag tilltalas av bokens stringenta komposition. Från första sidan slår Philip Roth an tonen, det här handlar om polio. Samtidigt, är det en ömsint beskrivning av förortslivet i New York under andra världskriget.

Tack boken, att jag under att par dagar fick känna hur det var i Newark i augusti 1944.







  • Comments(0)//blogg.udosponberg.se/#post36

Äntligen framme

SpånvägarPosted by Udo Sponberg Thu, December 03, 2015 17:35:07

För den lille skolgossen var hemstaden Tidaholm världens centrum, en livmoder, trygg men begränsad. Han ville ut. Barnet, det var jag, och det var i en annan tid. Ut kom jag. Min bok kan kanske kallas självbiografisk. Men den är fragmentarisk, gör nedslag lite här och var, är vindlande, precis som Spånvägen har varit. Därför heter den också Mellan himmel och jord. Texterna är om stort och smått, jag går utåt och samtidigt inåt.
Vägen har varit lång, men vi har nått målet.
BOKEN ÄR UTE I HANDELN.
Vi är framme.
Du kan köpa Spånvägarna på Adlibris, Bokus eller CDON.
Om du beställer en bok genom mig signerar jag den. Mejladressen är udo.sponberg@udosponberg.se











  • Comments(1)//blogg.udosponberg.se/#post35
« PreviousNext »