Spånvägar

Spånvägar

Tankar som syns och de som försvinner

Jag är på strövtåg och stärker benen.Jag tänker på livet och om böcker jag har läst eller vill läsa. Minnen kommer utan att jag vill, de är där utan nåd. När jag kommer hem är de geniala idéerna ofta borta. Men en och annan skärva försöker jag foga samman.

Ur reahögen

SpånvägarPosted by Udo Sponberg Wed, March 09, 2016 18:24:44

Bild: Udo Sponberg

Över sundet syntes husen i Lervik. Det kunde lika gärna vara hennes by, Gyllene Källan. Från långt håll såg det ut på samma sätt. Några lyktor i mörkret, fast i hennes by fanns det ingenting kvar för henne.

Kanske ett fynd, tänkte jag, och tog ett exemplar av Theodor Kallifatides bok Med mina läppars svalka ur högen av reaböcker i bokhandeln.

Jag betalade och passade på att fråga flickan i kassan hur stor upplaga hon trodde att förlaget (Bonniers) lät trycka upp av boken. Hon visste inte och jag var tvungen att erkänna att frågan var omöjlig. Hur kunde hon veta? Men hon trodde:

"Tio- eller femtontusen exemplar."

Jag kunde inte låta bli att klämma ur mig ett kära nån.

Att döma av högarna verkade det bli böcker över. Läser inte folk Kallifatides nuförtiden?

Jag minns de verk han skrev på 1970-talet. Bönder och herrar, Plogen och svärdet, Den sena hemkosten. Jag fastnade för Theodor Kallifatides musikaliska svenska språk med rytm av Grekland. Det var en fin känsla.

Så varför så träigt denna gång?Jag tyckte att hans grekiska emigrantepos i långa stycken var torrt redovisande. Språket saknade melodi. Mera rembetika, Theodor!

















  • Comments(3)//blogg.udosponberg.se/#post38