Spånvägar

Spånvägar

Tankar som syns och de som försvinner

Jag är på strövtåg och stärker benen.Jag tänker på livet och om böcker jag har läst eller vill läsa. Minnen kommer utan att jag vill, de är där utan nåd. När jag kommer hem är de geniala idéerna ofta borta. Men en och annan skärva försöker jag foga samman.

O människa, vad är du?

SpånvägarPosted by Udo Sponberg Tue, March 29, 2016 18:53:43

Bild: Udo Sponberg

Vad är en människa?

En dag gick jag genom en torr skog i södra Frankrike. Jag nådde en höjd strax utanför den lilla provencalska Seillans. Konstnären Ernst Klein bodde i staden en gång, förstod jag snart.

Svaret på min fråga hittade jag inte där och inte senare heller. Däremot såg jag en mystisk staty monterad på en sockel. Eftersom min hjärna fortfarande var blodfylld efter vandringen fortsatte mina fantasier. Jag såg en figur som liknade en varelse från framtiden. Den talade till människosläktet och sa: Världen kan vara förunderligt vacker. Vara rädda om jorden.

Utsikten från Seillans var formidabel. Statyn såg ut över ett pastoralt landskap och längst bort i fonden reste sig en höjdsträckning. Bakom den låg Medelhavet, osynlig för mina ögon, men närvarande i den blå himlen.

För två miljoner år sedan fanns flera olika slags människolika varelser av Homo-släktet. Sapiens har funnits i cirka 200 000 år. Hur lyckades vårt Homo Sapiens bli jordens dominant och klättra längst upp i näringsherarkin? Vad är det med människan?
Läs Yuval Noah Hararis bok Sapiens. En kort historik över mänskligheten och förstå varför – enligt honom. Boken har beröringspunkter med Lasse Bergs teorier i Ut ur Kalahari, men Harari går steget längre och påstår att människans förmåga att skapa abstrakta påfund, såsom religioner, ideologier, tron på penningen, gör Homo Sapiens till ett unikum i naturens värld.

Den lilla statyn i södra Frankrike blev i min hjärna en fiktion. Så kanske ett framtida Homo-släkte ser ut, tänkte jag. När jag hade lugnat mig såg jag vad det var – en dadafigur av Ernst Klein.













  • Comments(0)//blogg.udosponberg.se/#post41