Spånvägar

Spånvägar

Tankar som syns och de som försvinner

Jag är på strövtåg och stärker benen.Jag tänker på livet och om böcker jag har läst eller vill läsa. Minnen kommer utan att jag vill, de är där utan nåd. När jag kommer hem är de geniala idéerna ofta borta. Men en och annan skärva försöker jag foga samman.

Med Aris Fioretos på Spånvägen

SpånvägarPosted by Udo Sponberg Sat, April 02, 2016 11:07:40
Bild: Udo Sponberg

Mitt på ön, uppe på en sluttning en bit från havets sjörövare och med utsikt över en dal med olivträd och en bukt med skimrande vatten låg Megalo Chora. Etthundraåttio invånare liten, men tillräcklig ansenlig för att bli kallad megalo, stor. Bland de tätt stående husen hittade jag en antipod till the British Museum i London.

I längtan till svalkande vatten vandrade jag i floder av svett. Vägen låg som en död orm framför mig, skrumpnad och het. Ön var Tilos och landet Grekland

Numer går jag i regn, under moln och ibland i sol. Böcker talar till mig. Senast var det Aris Fioretos hyllade roman Mary på P1:s Radioföljetongen.

Året i boken är 1973. En militärdiktatur härskar i Grekland. Mary blir fängslad under en studentockupation och förd till en torr råttfylld fängelseö. Efter tårgas, isolering, elchocker och blod inser Mary att barnet hon bär på …

Skådespelerskan Maria Salah läser, ”under de senaste månaderna har jag gjort allt för att skilja på mig själv och smärtan …”

”… Varje gång jag kommer på mig själv att söka en lösning känner jag mig som en orm i färd med att förtära sig själv.”

Marias röst är spröd och melankolisk. Hon läser i lågt tempo, i bokens rytm, och författarens språk är som fyllig krydda.

Aris Fioretos målar sin text. Handlingen är långsam, men den djupnar och går till botten. Sådana böcker måste prisas. Mycket riktigt vann Mary SR:s romanpris 2016.

Och på Tilos besökte jag världens minsta (tror jag) elefantmuseum. Sedan drack jag retsina och utsikten från Megalo Chora ner mot havet blev vackrare och vackrare. I luften fanns en doft från ängar av timjan. Himlen färgades röd.





  • Comments(2)//blogg.udosponberg.se/#post42