Spånvägar

Spånvägar

Tankar som syns och de som försvinner

Jag är på strövtåg och stärker benen.Jag tänker på livet och om böcker jag har läst eller vill läsa. Minnen kommer utan att jag vill, de är där utan nåd. När jag kommer hem är de geniala idéerna ofta borta. Men en och annan skärva försöker jag foga samman.

Ut i det blå

SpånvägarPosted by Udo Sponberg Sat, December 31, 2016 14:59:19
Bild: Udo Sponberg

Jag har varit … i det blå. Smitit från mina plikter, bara låtit det gå. Jag har frångått mina principer. Jag har närapå lagt av, nu är jag här … ändå.

Jag har varit i en annan värld, långt tillbaka i tiden, så fjärran att det inte är sant. På så vis har jag agerat halvdant, kalla det nonchalant … med betoning på det sista. Nu är jag här igen, min vän.

Men du undrar vad jag har gjort, eller kanske inte, men likväl, och då säger jag bara att tiden har gått så fort. Jag har helt fräckt skrivit på mitt nya textprojekt vilket har varit som att suga på en bitterljuv konfekt, detta att klä idéer i en språkdräkt. Det har fyllt mitt intellekt, kalla det en ursäkt. Jag avslöjar inget om mitt nästa alster … jag håller dig på halster. Jo förresten, lite, för din nyfikenhet är väl ändå väckt. Precis som i min blogg och i mina böcker handlar det om förflyttning, så sett inget nytt. Men allt annat liknar inget annat. Jag har gått inåt och nått sidan 222.

Men jag har läst.

De Små Tingens Gud av Arundhati Roy var en annorlunda upplevelse, en bok att begrunda, ingalunda dålig, tvärtom, men att stanna upp inför, blunda, vänja sig vid, och, som taktik, vila och sedan fortsätta med nästa läsrunda. Det lönade sig att hitta bokens logik. Dessutom fann jag stilen unik. Det var som om läsningen hamnade i en termik, den lyfte mot allt högre fröjder. Tack du, som fick mig att nå bokens underbara höjder.

Elisabeth Åsbrink tog mig tillbaka till 1947, det är så hennes bok heter. Jag är född detta år, men sådana enskildheter undviker Elisabeth Åsbrink att berätta. Fast, i ärlighetens namn, min förlossning lämnade spår som tiden snart suddar ut. Men andra viktigare saker än min födelse består. Som till exempel, hur spartanskt George Orwell levde när han skrev boken 1984 och hur Simone de Beauvoir for över Atlanten i ren kärleksyra. I Indien upphörde britterna att styra och konflikternas konflikt om Palestina gick inte att avstyra. Den bara fortgår år efter år.

Så bar livet efter krigsdöden på nya missöden i de flöden som ju tiden är.

Jag vill lämna 2016 med att nämna en lovvärd bok av Nasser Naje Lazem, Drömmar i vaket tillstånd. Den handlar om en yttre och en inre färd i den nya värld som har blivit vår. Han skriver som om tingen har liv, det är ett rent trolleri. När Nasser segrar, då får du se på ren magi.

Så, kära vän, det går som det går, Gott Nytt År ändå!











  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.